Violinkonsert (2020)
002*1*2220 00 0 str
Göran Rydberg til minne
Beställt av Sveriges Radio P2
***
Catturami, se puoi – un galoppino per un quartetto di sassofoni (2015)
skrivet till Stockholms saxofonkvartet
***
Politikerveckan – en video (2015)
***
Nostalgiska scener – ett medley för trombone solo och Blåsorkester (2015)
Skrivet för och tillägnat Nils Landgren
I. Celestial Steps
II. New York, Sunday Morning
III. Cool Heat
IV. Pussywiggle Stomp – Don Ellis 1965
Beställt av Blåsarsymfonikerna med Nils Landgren som huvudsolist med stöd från Statens Kulturråd
Uruppfördes i Stockholm den 25 april 2015
Medverkande:
Blåsarsymfonikerna och solister
Nils Landgren, tombone
Jonas Knutsson, altsax
Mats Schubert, klaviaturer
Anders Johnsson, elbas
Robert Ikiz, trummor
Jonas Lindborg, trumpet
Joakim Hallin, dirigent
Verkkommentar:
Nostalgiska scener – att blicka framåt genom en titt i backspegeln. För mig handlar musikalisk kreativitet alltid om att lyssna bakåt och omformulera. Låta öronen bli en sorts prismor som leder musiken i nya banor av möjligheter, ömsom färgsprakande, ömsom svarta hål.
Nostalgiska scener avslutas med en hommage till den för tidigt bortgångne amerikanske trumpetaren Don Ellis, genom att framföra ett utdrag ur hans Pussywiggle Stomp från 1965. Ellis var min ungdoms stora idol som trumpetare och tonsättare. Detta stycke är i mitt tycke bland de häftigaste storbandslåtarna som skrivits, en hysteriskt sprittande livsbejakelse.
Nostalgiska scener är skrivet för och tillägnat Nils Landgren.
***
Pavastique, för saxofonkvartett (2014)
eller Skenade skönhet
skrivet och tillägnat Stockholm Saxofonkvartett
uruppfört 21 november 2014 i Växjö
***
TicoPhobia, för saxofonkvartett (2013)
TicoPhobia – or how to get rid of an ear worm
Beställt av Stockholms saxofonkvartett med stöd av Statens Kulturråd
Uruppfört i Reykjavik den 2 februari 2014
***
Canzone 62, för blandad kör SABT (2011)
Text: Francesco Petrarca
Beställt av Gustaf Sjökvists Kammarkör
***
Canzone 7, för tenor solo och blandad kör SSAATTBB (2010)
Text: Francesco Petrarca
Beställt av Gustaf Sjökvists Kammarkör
***
Full i Fan för Violin och Violoncello (2010)
Beställt av Musik i Gävleborg
Uruppfört i Hudiksvall 4 Februari 2011 av Terje Moe Hansen och Hilde Sponberg
***
Djyliböytta Sjåong, för altsaxofon och orgel (2006)
(Taltrasten sjunger)
– ett naturlyriskt komprimat.
***
Canzone 365 för blandad kör accapella SSAATTBB (2005)
Text: Francesco Petrarca
Beställt av Eric Ericsons Kammarkör
Uruppfört: Stockholm konserthus (2005, 18/5), Eric Ericsons Kammarkör, Dir. Eric Ericson
***
Spa för oboe och slagverk (2004)
Beställt av Rikskonserter
Uruppfört: Konstnärsnämnden 8 december 2009, Markus Leoson och Fredrik Söhngen
***
Giacometti för stråkorkester (2003) 9 vln, 3 vla, 3 vlc, 2 cb
Från det fragila till det furiösa, från bräckligt famlande till svepande tordön. I Giacometti, inspirerat av konstnärens utdragna tunna, tunga järnskulpturer, erbjuder Sten Melin lyssnarna att utforska gränsen mellan fult och skönt med hjälp av 17 stråkar. De himmelskt spröda tonerna i början av stycket skär tidvis sönder atmosfären, och den tunga burdusa fortsättningen sveper in lyssnaren i vågor av varm aggressiv styrka. Det är paradoxal musik – utdragen, komprimerad – minimalistisk, maximal – skör, bombastisk -mjuk och grym. Var övergår det ena i det andra? Var går gränsen mellan njutning och lidande och hur kommer det sig att det hårda lätt bryts medan det mjuka böjer sig och återuppstår?
– Ann Lagerström
Beställt av Norrbottens Kammarorkester
Uruppfört: Arjeplogs kyrka (25/3, 2003), Norrbottens Kammarorkester, Dir Mats Rondin.
***
Seven heaven för blandad ensemble och huligankör (1998/99)
En jakt på sällhet i fyra väderstreck, viva la musica globale, längtan efter mer. Med spår från aborigines, balkan, cajunpop och det errupterande bröl som bara kan komma ur ett fotbollsfans gap. 90-tals flower power för konsumerade själar. En musikalisk urladdning av komponisten Sten Melin. Beställt av Rikskonserter Urupppfört: Calgari, Turin (1999), Ensemble Son Inspelning PSCD 116
***
Hyssj för flöjt och gitarr (1995)
Istället för att överrösta den ljudmatta som lagts över tillvaron vill den här musiken påminna om det som gått förlorat och som väntar på att bli återupptäckt. Med flytande visseltoner framkallar flöjten och gitarren fyra minuter av stillhet och närvaro. En hyllning till det överröstade, till vind i springor, steg i löv och en slumrandes andhämtning. Stycket kräver sin publik. Tonerna är långa och så tunna att de kan överröstas av minsta hostning. Viska något till din granne och musiken drunknar. Zappa bland vardagens tankar och ögonblicket går förlorat. hyssj är ett stycke för örats känsligaste nerver. Ett verk för en skrubb.
Beställt av Rikskonserter
Urupppfört: Västerås, (1995) Pierre-Yves Artaud fl, Magnus Andersson git Inspelning: PSCD 116
***
Källarbacksvariationerna för saxofonkvartett (1993)
Recept ett känt tema ett antal stilelement ett ogenerat förhållande till skamgrepp de bästa musiker som tänkas kan blanda samman detta i en mental mixer på högsta effekt använd refrängen som gurgelvatten Källarbacksvariationerna är tillägnat mina tre barn som höll på att dansa sig fördärvade under kompositionsarbetet samt Stockholms saxofonkvartett vars spelglädje gör detta stycke möjligt.
Inspelning: PSCD 116, PSSACD 146
Uruppfört: Stockholms Konserthus (1993), Stockholms saxofonkvartett
***
Ce n’est pas possible …
… ett hugskott för piano (1993)
Urupppfört: Rom (1994)
Inspelning: PSCD 116
***
Keep the change för sinfonietta (1993) — 112*1* 1110 02 1 str, 2git, 2pf
Sommaren 1988 tillbringade jag semestern i en hyrd stuga i byn Lyme Regis på Englands sydkust. Stugan låg alldeles intill kyrkan, där man åtskilliga gånger under veckan övade växelringning. Under detta mer eller mindre konstanta bångande började jag fundera på en ny komposition. Den skulle bygga på en serie växelringningar för åtta klockor, samma antal som i Lyme Regis. Stycket komponerades under våren och sommaren 1989 (reviderat 1993). Under denna period föddes mitt första barn, tio veckor för tidigt. Det ständiga resorna mellan mitt hem och sjukhuset, mellan skrivbordet och kuvösen… – detta att vara förälder men inte ha barnet i vaggan – känslan av overklighet som kom över mig i detta inferno… under denna period fortlöpte mitt liv i två parallella tempi: ett rörligt snabbt, det andra extremt långsamt och rörigt. Oförmåga att skilja mellan liv och död var aldrig långt borta. Dessa känslor har kommit att starkt prägla Keep the change.
Beställt av Sveriges Radio AB
Uruppfört: Malmö Konsthall (1990), Ars Nova dir. Russel Harris
Inspelning PSCD 116
***
nänns för stråktrio (1991)
som doften av framtinade fjolårslingon nänns: fsv nænnas; till likabet. Äldre sv. nænna, isl. no, med grundbet. ”vara ivrig, djärv” (ur våra ord, deras uttal och ursprung, kortfattad etymologisk ordbok av Elias Wessén)
Beställt av Rikskonserter
Urupppfört: Malmö EBU-konsert (1991), Trio des Lyres
Inspelning PSCD 116
***
Två sånger för barytone och piano (1991)
Text Folke Isaksson Lampan
Den här dikten ingår i ”Ombord på Skymningsexpressen” som kom ut 1988. Boken innehåller enbart prosadikter, en anspråkslös konstart som visserligen inte sjunger som den lyriska men ändå har en sorts musikalitet. Den är en komposition med starka kontraster. Det stillsamma orden i strofen, ”sorlet från den avlägsna kraftkällan”, kommer här med våldsamt strömmande kraft. Sömnlös Odysseus Denna dikt, tryckt 1959 i samlingen ”Teckenspråk”, är en upptäckt av Sten Melin. Själv hade jag nästan glömt den, men när jag läser den nu, ser jag att den har en för tätning, Dikten anknyter till berättelsen om Odysseus besök i Underjorden och kan sägas handla om maktmänninskans tomhet, ensamhet och från krig återvändande mans onda drömmar. Kanske har Eyvind Johnsons roman ”Strändernas svall” betytt något för diktens tillkomst. Folke Isaksson
Beställt av Kalix Kommun
Uruppfört: Kalix Bibliotek (1991), Anders Nyström bas
Inspelning PSCD 116
***
Sonora för piccolatrumpet och piano (1985)
En sonor sammansmältning av taggtråd och His Masters Voice. Uruppfört Reykjavik (1986), Urban Eriksson picc trp, Love Derwinger pf
Inspelning: PSCD 116
***
Q is Q för stråkkvartett (1983)
En musikalisk Norén för fyra stråkar är Sten Melins kvartett från 1983. Stycket ställer samma frågor som teatern relationsdramer. Hur stora missförstånd tål en grupp? Hur många viljor, utbrott och motsättningar kan finnas mellan fyra individer innan deras relationer bryts samman och förtvinar? Det börjar förståss som det skall, i lekfull samstämmighet och energiskt dansande stråkar. Men snart tycks instrumenten tappa tråden och stämmorna väver sig kring varandra i inåtvända mumlande samtal. De grubblar och blir alltmer disparata och fragmentariska. Det är som att tjuvlyssna till de inre outalade funderingar som omedvetet kryddar all mänsklig samvaro. Så börjar musikerna ifrågasätta varandra, provocera. Medspelare har blivit motspelare. En skärmytsling utvecklar sig till ett gräl. Ett utrop framkallar en lång oviss tystnad. I försöken att övertyga får musikerna och deras instrument, här som i många andra av Melins stycken, pröva sina gränser. De trevar och övertygar på höjden och djupet, i forte och piano, accelerando och diminuendo, i glimmande toner och ylanden. En mångfacetterad känslorepertoar för fyra desperata röster. Efter att i takt efter takt ha svävat på tonbildningens yttersta gräns samlas de till slut och skaver sig mat varandra i en stilla försoning.
– Ann Lagerström
Uruppfört Malmö Musikhögskola (1983), Arditti Quartet
Inspelning: PSCD 116
***
Landet som icke är
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –
vägen till landet som icke är
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
(Edit Södergran ”Landet som icke är” 1925)
Inspelning: PSCD 116, KMHCD 012 (utdrag)
Lämna ett svar