Sten Melin
Han blev komponist, men kunde ha sökt sig till kökets kreativitet, blivit kock och upptäcktsresande i råvaror och kryddor. Sten Melins inställning till maten och partituret är densamma, han går i närkamp, utmanar, låter sig överraskas och ur detta möte föds det oväntade.
Ett stycke av Sten Melin kan vara så tyst att publiken inte nänns andas, eller ”molto brutale sub presto possibile”, som han själv skriver i anvisningarna, ”mycket brutalt och plötsligt så snabbt som möjligt”. Han räds inte heller det hisnande, sånger som handlar om fibrer, konstmusikaliska variationer på den hejiga ”Upp på källarbacken” (1993).